Forum för samverkan

Intervju med Lars Olsson, samordnare


Vad är Forum för samverkan?

  ̶  Forum för samverkan, FoSam, är en mötesplats där åtta samverkande kommuner i regionen kan komma till tals och samarbeta med Uppsala universitet inom området utbildningsvetenskap och förskola/skola.

Vad skiljer FoSam från tidigare RUC och RegPed?

  ̶  FoSam har ett tydligare fokus på samverkan runt forskning och att bidra till en skola på vetenskaplig grund. Ambitionen är att få igång konkreta praktiknära samverkansprojekt där skolans behov står i förgrunden.

Vad betyder detta rent konkret?

  ̶  De nätverk som fanns i gamla RUC ombildas till regionala utvecklingsgrupper. Varje grupp leds av två personer, en från kommunsidan och en från universitetet. Detta ger en bra förankring i verksamheterna. Grupperna skall primärt jobba med att rigga konkreta samverkansprojekt och experimentera med nya former för kunskapsutbyte. Bland de arbetssätt vi nu planerar att dra igång finns forskningscirklar och ett AIMday på temat utbildning. Som sagt, konkreta och praktiknära frågor utgör vårt huvudfokus.

Vilka är de viktigaste framgångsfaktorerna för att Forum skall lyckas i sitt uppdrag?

  ̶  Det faktum att Forum till hälften finansieras av åtta kommuner betyder att dessa ställer krav på konkreta resultat. Det är alltid bra för en verksamhet att ha ”kunder” som ställer krav och bryr sig om resultatet. Genom en nära dialog med skolchefer, utvecklingsledare m.fl. ser vi var forskningen från Uppsala universitet kan bidra till att utveckla skolan.

  ̶  Den andra sidan av myntet är hur man skapar engagemang bland forskare för samverkan. Jag upplever att det bland dessa finns ett genuint intresse att bidra till skolans utveckling. Många forskare har också själva börjat sin yrkesbana som lärare vilket innebär att man har en förståelse för skolans situation. Sedan finns det också ett starkt stöd för samverkansuppgiften hos fakultetsledningen.

Ser du några svårigheter och hinder?

  ̶  Samverkan runt forskning innehåller givetvis många hinder och fallgropar men jag vill hellre se det som utmaningar. Forskningen och praktikersidan är delvis olika kulturer med olika mål och incitamentstrukturer. Den största utmaningen är att skapa ömsesidig nytta och glädje så att alla som deltar både ger och tar, att alla känner att de får ut något av att samarbeta med varandra, att kunskapsutbytet leder till ökad måluppfyllelse i skolan och till ökad kvalitet och relevans i forskningen. Vi måste arbeta långsiktigt och skapa en kontinuitet i relationerna för att bygga tillit och förståelse.

Vad var det som lockade dig till uppdraget som samordnare?

  ̶  Jag är intresserad av gränsöverskridande samverkan där människor med olika bakgrund, språkbruk och organisationskultur kan samarbeta och där alla berikas av detta. Att få möjlighet att föra samman forskare och yrkesverksamma lärare tycker jag är jättespännande!

  ̶  Sedan är ju uppgiften att bidra till ökad kvalitet i den svenska skolan bland det viktigaste man kan göra – det handlar om våra barns framtid, att alla barn skall kunna få en god och inspirerande skolgång, att ingen skall lämnas efter…

Du har själv inte en pedagogisk-didaktisk bakgrund. Vad har du med i bagaget?

  ̶  Jag arbetade ett antal år på VINNOVA med frågor om hur universitet och högskolor kan bli bättre på att samverka med det omgivande samhället. Detta gav mig många insikter i hur viktigt det är att samverkan ses som en kunskapsöverföring som går i båda riktningarna, att man inte hamnar i en förenklad modell för envägs ”spridning” av forskning – det fungerar i allmänhet inte!

  ̶  När det gäller arbetet med att skapa gränsöverskridande samverkan så underlättas detta av att jag själv varit verksam inom ett antal olika fält och har en förståelse för olika aktörer och kulturer. Jag har en tvärdisciplinär bakgrund där jag ämnesmässigt står med flera ben på jorden – jag är ursprungligen civilingenjör från Chalmers, har doktorerat i teknikhistoria på en avhandling om ingenjörsprofessionen och framväxten av högre teknisk utbildning och forskning under 1900-talet och därefter arbetat på myndigheter för forskningsfinansiering. Under de senaste åtta åren har jag varit verksam som konstnär och bl.a. arbetat med ett konstnärligt forskningsprojekt på Kungl. Konsthögskolan samt med Skapande Skola-projekt i grundskolan.

Konstnär? Varför anställer Uppsala universitet en sådan?

  ̶  Ja, det är nog säkrast du frågar dem! Uppgiften att skapa samverkan mellan forskningen och samhället innehåller många hinder, som sagt. Jag tror fakulteten ville ha någon som både har erfarenhet av detta och som med konstnärens vana att tänka utanför boxen vågar ifrågasätta invanda tankemönster och föreslå nya vägar. Sedan har jag ju som konstnär också tränats i rollen som entreprenör och projektledare – utöver att skapa konst måste en konstnär också behärska marknadsföring och kunna skapa synlighet, att organisera arbetet och leverera resultat. Har jag en utställning som öppnar i en konsthall på ett visst datum så gäller det att allt är på plats då!

  ̶  Min ambition är att föra in konstnärliga perspektiv i FoSam:s verksamhet. Jag tror att en ökad integrering av estetiska lärprocesser kan ha stor potential att berika utbildningsområdet.